Bubblan

Jag sitter nu i en bekväm varm soffa efter att för första gången i år ha badat i havet och innan dess målat altanen. Eller tja, det där lät mer än vad som är gjort. Jag målade undersidan av huset där altanen ska vara, effektiv tid en timmes jobb. Men jag gjorde det, hann bada och äta en lång frukost och allt detta inna halv tolv. Sedan halv tolv har jag nämligen suttit klistrade framför tvn och följt kärnkraftdebatten som pågår på tv. Jag konstaterar samma sak som igår, jag är för enkel för politik. Min värld är kanske lite för svart och vit i frågan jämfört med den bild de målar upp i debatten.

Oavsett ståndpunkt i debatten konstaterar jag att de flesta talare är duktiga retoriker och har statistik som stödje deras argument. De verkar dessutom vara väldigt pålästa på motståndarnas poltik, i vissa fall mer än sin egen. Talarna ägnar mycket tid åt att kritisera varandra, ståndpunkter samtidigt som de vrider än vänder på samma statistik till sig egen fördel. Jag tycker dessuto att många av dem tar upp saker som är helt orelevanta. Till exempel vill de rödgröna hela tiden ha svar på hur många (en siffra) kärnreaktorer som ska byggas, medan aliansen gång på gång menar att det är upp till marknaden och därmed inte kan ge ett svar. Sen akn amn säga vad man vill om det, är det marknaden som ska styra? I vilket fall är deras potik klar, de kan inte ge ett svar själva för de menar inte att kontrollera antalet reaktorer själv. Något som de rödgröna inte verkar förstå.

De rödgröna har en enligt mig övertro på vår kapacitet att ersätta kärnkraften medan aliansen istället verkar tro att nya kärnreaktorer är billigare att producera än vad de är.

Igen, jag skulle kunan fortsätta långt och länge om denna debatt. Helt klart märks det på debatten i högsta grad att det är valår. Egentligen jobbar ju alla mot samma mål i denna debatt, att verka för miljön och bygga upp ett hållbart samhälle (Vad nu ett hållbart samhälle är). Frågan är bara hur vi ska nå dit och vilken väg som är bäst att gå. Jag blir mer och mer klar över min ståndpunkt, jag tror inte människan kommer ändras över en natt och att alla förändringar som många politiker förespråkar kommer ske på så kort tid som de hoppas på. Jag tror just på människans oförmåga som en viktig del i debatten, att vi helt enkelt är för bekväma och och inte ändrar på våra vanor om vi inte verkligen måste. Jag är sån, du är troligen sån och de flesta andra är såna. Och nu börjar jag spåra ut ännu mer. Hur debatten gick och resultatet av den kan n läsa sammanfattat på löpsedlarna imon. Jag slutar nog här så kan ni ägna tid åt att läsa om de människors vars åsikter värderas högre än mina. Om ni läser än, tack!

Jag känner mig riktigt djup ikväll. Jag tog precis en lång promenad där jag filosofierade över mitt liv och lät tankarna glida iväg. Det kan vara skönt att bara låtarna tankarna fara runt som i en dröm för att plötsligt inse att en halvtimme har passerat. När jag kom hem satte jag mig ner vid datorn och läste en lång artikel av Maria Wetterstrand. Jag är nu ännu mera säker, jag kommer inte rösta på miljöpartiet i riksdagsvalet. Inte för att miljöpartiet är ett dåligt parti, nej jag tycker egentligen om dem. De står för miljön, en (ur miljösynpynkt) hållbar samhällsutveckling och inser att vi måste gå ifrån vårt fossila bränsle-beroende. Vad jag däremot inte håller med om är hur detta ska gå till. Misstolka mig rätt nu, men de tänker som ekonomer. Med det menar jag att de mer ser på siffror än verkligheten. Där jag läser har vi allmänt en förutfattad mening om ekonomer som säger att de kan räkna ut vad som behöver göras, men saknar kopplingen till verkligheten för att praktiken få igenom det.  Så är fallet med mig och miljöpartiet. Jag må vara långt ifrån färdigutbildad eller helt insatt i miljöpolitiken, men att som miljöpartiet (med flera) vilja fasa ut vår kärnkraft helt fram till 2030 ser jag inte som hållbart, oavsett instälning till kärnkraften. Att ersätta kärnkraften med vindkraft, som är miljöpartiets förslag, skulle innebära att vi måste smälla upp någonstans mellan 4500 -  5000 vindkraftverk til år 2030, en ökning med ca 500 % mot dagens. För att smälla upp alla dess vindkraftverk måste många människor vänja sig vid synen av ett vindkraftverk nära sitt hem. Dessutom ska något företag bygga alla dess vindkraftverk. Ja, jag skulle kunna vidareutvecka detta långt och länge, men som ni kanske förstår tror jag helt enkelt på. Så jag ser är det är mycket större jobb att fasa ut 45 % (det är så stor andel av elproduktionen som kärnkraften står för idag) än vad miljöpartiet anser.

Så, ska man grunda ett val enbart på en hjärtefråga? Nej, det tycker jag inte. Men då miljöfrågan är det jag studerar iaf 40 timmar i veckan är det helt klart en viktig fråga för mig. Sedan finns det ju skillnader mellan partierna vad gäller arbetsmarknadspoltik, bostadspolitik och massa andra frågor som faktiskt berör mig. Så vad ska man välja i valet 2010? För mig är det långt ifrån en självklarhet och jag tror det är samma sak för många andra. Inte för att min roll i valet spelar så stor roll, men för att jag själv inte kan placera mig i ett politiskt fack som kan representera mig och mina tankar. Det kan vara bra att välja ut de frågor som är viktigast för mig och sedan rösta på det parti som stämmer bäst in på mig och det jag står för. Att ni troligen skiter i vad jag röstar på eller tycker bryr jag mig inte så mycket om, alla röstar ju för sig och på något annat sätt ska det inte vara. Jag dömer ingen som röstar tvärt emot mig, jag håller bara inte med alla och alla håller inte med mig. Ja ni förstår.

Nog med politik. Jag är nog egentligen för enkel för politik, Newton och hans vänner värld må kanske vara lite väl svart och vit, men deras fysik tog människan till månen och deras lagar rätt svåra att bryta. Jag tror ingen lyckats än. Det känns bättre så, enkelt, svar och vitt. Inte massa flummigt krångel :P Jag bara se till att inte hamna för långt ifrån verkligheten, kan ju bli så med om fysik är allt om fyller ens huvud.

Det står en ny flaska vitt desertvin i kylen, ett halvt glas skulle sitta fint som avslutning på min djupa fundersamma kväll......

Jag ligger nu hemma hos min far i utkanten av Göteborg och har insett att stormen som hräjade under natten lugnat ner sig. Det är snart en vecka sedan jag kom hit, men det känns som jag inte varit i Uppsala på evighetersedan. Det känns så lustigt att komma hit, till ett ställe på landet utan all stress, tentor, tvätt, föreningar, studenter och allt annat jag förknippat Uppsala med den sista tiden. Från att levet en period där tiden aldrig varit tillräcklig till att komma hit och inse att jag kan sitta på toa hela dagen om jag vill. Det är inte mycket som behöver göras idag, ingenting egentligen. Jag har bara en massa tid. Jag får lite panik över detta, all tid. Jag vaknar fortfarande tidigt på morgonen med tanken att jag måste ta tag i dagen, men det måste jag ju inte. Stört. Skönt med. Helt underbart på sitt sätt. Även om jag är kvar i sängen nu tänker jag inte ligga här hela dagen. Jag har lovat mig själv att få tillbka lite av den där konditionen som försvann senaste tentaperioden så jag ska ge mig ut på ett troligtvis tungt löppass. Jag har inget emot tunga, tröga långa löppass, om man är inställd på att de just kommer vara tunga. Det är när jag förväntar mig att de ska gå lätt men inte gör det som löppassen kan kännas så förjävliga.

Hoppas er dag blir lika bra som min ska bli =)

På fredag skrivs den sista tentan vilket gör att jag inte har så mycket roligt att rapportera om. Jag genomför just nu en undersökning om hur man håller sig motiverar sig bäst när hjärnan inte längre vill Hittills har jag provat, cola, godis, vin, kaffe, bullar, musik, film, morötter och säkerligen massa mer. Tyvärr blir man inte smartare av det man stoppar i sig (kanske fisk iofs?), men vissa saker gör en pigg och det kan behövas när man sitter väldigt mycket. Många av oss i klassen mår skit just nu, det brukar bli så när schemat är pressat och skolböckerna för många. Vissa har gett upp och jag förstår dem. Själv åker jag hem efter tentan så fram tills dess ska jag plugga järnet och hoppas på det bästa.

Det slog mig precis att det som motiverat mig mest var den söta tjejen som hälsade på mig på Ica. Troligen helt oskyldigt och utan att mena något med de vänliga ord hon gav mig, men för mig gjorde det verkligen världens skillnad. Hon drog upp mitt humör rätt långt på gladhetsskalan.

Nu ska jag sluta fokusera på vad trevligt livet har att erbjuda och försöka lösa en av alla diffekvationer som ska beskriva olika vågegenskaper i olika material. Det är intressant, egentligen.