Bubblan

Jag ligger nu hemma hos min far i utkanten av Göteborg och har insett att stormen som hräjade under natten lugnat ner sig. Det är snart en vecka sedan jag kom hit, men det känns som jag inte varit i Uppsala på evighetersedan. Det känns så lustigt att komma hit, till ett ställe på landet utan all stress, tentor, tvätt, föreningar, studenter och allt annat jag förknippat Uppsala med den sista tiden. Från att levet en period där tiden aldrig varit tillräcklig till att komma hit och inse att jag kan sitta på toa hela dagen om jag vill. Det är inte mycket som behöver göras idag, ingenting egentligen. Jag har bara en massa tid. Jag får lite panik över detta, all tid. Jag vaknar fortfarande tidigt på morgonen med tanken att jag måste ta tag i dagen, men det måste jag ju inte. Stört. Skönt med. Helt underbart på sitt sätt. Även om jag är kvar i sängen nu tänker jag inte ligga här hela dagen. Jag har lovat mig själv att få tillbka lite av den där konditionen som försvann senaste tentaperioden så jag ska ge mig ut på ett troligtvis tungt löppass. Jag har inget emot tunga, tröga långa löppass, om man är inställd på att de just kommer vara tunga. Det är när jag förväntar mig att de ska gå lätt men inte gör det som löppassen kan kännas så förjävliga.

Hoppas er dag blir lika bra som min ska bli =)