Jag är nöjd =)
Det är söndagskväll och ännu en vecka har passerat. För människor på andra sidan Atlanten har det ändå varit en bra vecka med fler välförtjänta medaljer. Själv sitter jag och funderar på om jag vore värd en medalj. För vad skulle det vara? För att jag är så jäkla bra känns för lätt. I min tankeverksamhet öppnade jag gamla texter jag skrivit när livet inte visat sin ljusaste sida. Jag gillar att skriva av mig ibland och det kan vara intressant att läsa det jag skrivit olyckliga nätter och dagar. Såhär i efterhand tycker jag det kan vara lite vackert på något sätt, starka ord om livets hemskheter. Starka känslor kan vara vackert, även om det är dåliga känslor. När jag läser dessa texter mår jag lite bättre av att det livet faktiskt inte är så illa just nu. Jag kommer fram till att om jag nu skulle ge mig själv en medalj skulle det vara för hur bra jag ordant det för mig själv. Jag lever och mår bra. Eller det där vet jag inte. Jag upplever att jag mår bra, men min läkare är inte lika säker. I veckan vill han träffa mig tre gånger för ytterligare massa tester av mitt hjärta. Mitt hjärta slår bra tycker jag, jag önskar bara han höll med. Snart kommer han nog göra det med.
Bara för att jag kom att tänka på det, natten till idag cyklade jag hem på en cykel tillhörande han jag bor med. Jag hade varit ute på en nattklubb på en nation och precis satt mig på cykeln när jag fick syn på någon bekant. Annika. Annika är helt klart en av de coolaste personerna jag känner till med sitt rosa hår, stora personlighet och hennes lägenhet som verkar innehålla allt man kan behöva för en maskerad. Annika gick med skorna i handen genom regniga oh isiga Uppsala på väg mot samma område som jag bor i. Som alltid när man träffar Annika lyser hon upp.
Annika: "Ton-ton!" (varför hon kallar mig så vet jag inte)
Jag: "Men varför har du skorna i handen för? Är det inte kallt?"
Annika: "Jo, men de gör så jävla ont så jag tänkte gå hem utan dem på ist..."
Jag som inte hade bråttom erbjöd henne pakethållaren bak på cykeln och så cyklade vi hemmåt. Det var riktigt kul att cykla med Annika där baka som pratade varje gång jag inte flåsade och yttrade mig om något oviktigt. Jag vet inte varför jag berättade det där, men det vara bara så roligt att cykla hem med henne. Väl framme hos henne tackade hon så mycket och jag for vidare mot min lägenhet. Om fler personer vore som Annika skulle vi helt klart ha ett mindre främligsfientligt samhälle. Dessutom skulle det troligen vara mycket färggladare.
Nu ska jag förberade mig inför vecka nio, en vecka fylld med tentaplugg. Förhoppningsvis även små trevliga stunder för att hålla humöret uppe mellan alla elkretsar och förbränningscykler.
Jag är nöjd, hoppas du är det med.
Bara för att jag kom att tänka på det, natten till idag cyklade jag hem på en cykel tillhörande han jag bor med. Jag hade varit ute på en nattklubb på en nation och precis satt mig på cykeln när jag fick syn på någon bekant. Annika. Annika är helt klart en av de coolaste personerna jag känner till med sitt rosa hår, stora personlighet och hennes lägenhet som verkar innehålla allt man kan behöva för en maskerad. Annika gick med skorna i handen genom regniga oh isiga Uppsala på väg mot samma område som jag bor i. Som alltid när man träffar Annika lyser hon upp.
Annika: "Ton-ton!" (varför hon kallar mig så vet jag inte)
Jag: "Men varför har du skorna i handen för? Är det inte kallt?"
Annika: "Jo, men de gör så jävla ont så jag tänkte gå hem utan dem på ist..."
Jag som inte hade bråttom erbjöd henne pakethållaren bak på cykeln och så cyklade vi hemmåt. Det var riktigt kul att cykla med Annika där baka som pratade varje gång jag inte flåsade och yttrade mig om något oviktigt. Jag vet inte varför jag berättade det där, men det vara bara så roligt att cykla hem med henne. Väl framme hos henne tackade hon så mycket och jag for vidare mot min lägenhet. Om fler personer vore som Annika skulle vi helt klart ha ett mindre främligsfientligt samhälle. Dessutom skulle det troligen vara mycket färggladare.
Nu ska jag förberade mig inför vecka nio, en vecka fylld med tentaplugg. Förhoppningsvis även små trevliga stunder för att hålla humöret uppe mellan alla elkretsar och förbränningscykler.
Jag är nöjd, hoppas du är det med.
Kommentarer
Trackback
