Bubblan

En början. Jag vet inte riktigt hur jag ska inleda detta inlägg, inte heller vet jag vad jag ska skriva. Så varför skriva alls? För at jag känner för det helt enkelt. Det är tisdag och jag har varit i skolan i över 10 timmar. En lång dag. Skoldagen började med en brandövning och avslutades med på tok för många termodynamiksformler. Tanken var någon gång att jag skulle hem, äta och fortsätta till gymmet för att träna. Så blir det inte. Rätt tidigt på dagen insåg jag att min kapacitet är begränsad och jag håller på att bli sjuk. För att man ska orka plugga 8-17 varje dag och träna där efter måste en del saker gå ihop och man måste hela tiden fylla på med energi. Ibland skiter sig det där med sömn, mat eller stress och för mig gäller det då att dra i nödbromsen och ta hand om mig själv. Därför skiter jag i skolarbete och träning ikväll, istället har jag ätit bra och ska bara ta det lugnt här hemma. Något som är mysig och gott att göra frusna dagar som denna är att baka ett gott bröd. Idag tänkte jag prova ett klassiskt sirapsbröd som de flesta svenskar äter i tid och otid, men som jag aldrig gjort förr. I och med att det inte är gjort på surdeg eller ska skållas kommer det bli klart ikväll vilket betyder att kvällmackan kommer smaka mycket bättre än vanligtvis. Förhoppningsvis. Man ska inte ropa hej innan man kommit över bäcken, eller hur än det gamla svenska ordspråket går.

Jag tänkte även passa på att börja läsa den där boken som ligger bredvis sängen men hittills inte blivit öppnad. Boken är en av Stig Larssons böcker vars filmatiseringar blivit poppis det senaste. Jag har bojkottat filmerna då jag tänkt mig läsa böckerna först, så nu ska läsningen påbörjas.

Min i detta inlägg avslutning blir lika bra som min inledning.
Ett slut.