Bubblan

Jag tror de flesta av er har någon idol på något sätt. Kanske är det er mor, Britney Spears, stålmannen eller killen som jobbar på reningsverket. Vad vet jag. Jag har iaf en riktig idol. Han är min vän och är bara några år äldre. Han är inte allt jag vill vara. Han har massa brister och fel precis som alla oss andra. Han är inte sådär jättesnygg eller jättesmart. Ändå har han så många goda sidor som jag önskar även jag hade. Han ställer alltid upp och får mig att känna mig väldigt trygg. Han är väldigt säker på sig själv och har nästan alltid goda råd att ge när jag behöver dem. Han lever inte som han lär men det är bara bra. För jag försöker inte vara honom utan bara lära mig av honom. Dessutom gör alla hans brister och fel att han inte dömer mig. Det är en egenskap jag är så otroligt tacksam för. Jag kan klanta till det nästan hur som helst utan att han dömer mig. I stället för att döma förstår han mig oftast och skulle klanta till det lika mycket själv. Jag litar sällan på att han skulle gör allt på bästa sätt, men däremot litar jag på att han gör så gott han kan och det är mer än vad jag kan säga om många andra. Han skulle aldrig svika mig och har aldrig gjort det heller. Han är min egna stålman, utan att han vet om det.

Tack så mycket för att du finns Stålis!