Anton på is
Idag har jag varit ute på äventyr, ett riktigt stort sådant. Jag åkt skridskor! Sist jag stod på ett par skridskor var i nian på idrotten om jag mins rätt. Jag gissar på att mina skills var lite bättre då än vad de var idag. Innan man ska åka skridskor måste man ju på sig dem vilekt visade sig vara värre än jag trodde. Mina knappt existerande underarmar var slut när jag väl fått på mig skridskorna benen värkte av all stretching då jag inte är smidigast i världen. När jag väl kom ut på isen var jag förvånansvärt nog inte sämst på plan, utan de fanns de som stod helt still och var helt nöjda med det. Själv tog jag några självsäkra tag innna jag tappad balansen helt. Varje gång jag försökte sladda slutade det med en piruett, men jag förblev ståendes och var i det stora hela nöjd. Efter en stund började fötter att krampa och ha sig. Jag gissar på att jag spännde ungefär varenda muskel i fötterna när jag tog mig fram vilket tillslut blev väldigt jobbigt. Efter en stund blev det nog och dags för dagens skönaste upplevelse, att ta av skridskorna! Snacka om befriande känsla! Efter att ha blivit lite halvt förfrusen hoppade vi in i den varma bilen och åkte hem till far och hans braskamin.
Hade jag haft en braskamin i Uppsala hade jag kunnat tänka mig att åka skridskor igen bara av den anledningen! Vad bra jag mådde där i värmen! Nu vet jag att jag överdriver lite om allt, det är ju inte direkt farligt att åka skridskor så, men för en som är helt ovan var det rätt skönt när det var över.
:)
Hade jag haft en braskamin i Uppsala hade jag kunnat tänka mig att åka skridskor igen bara av den anledningen! Vad bra jag mådde där i värmen! Nu vet jag att jag överdriver lite om allt, det är ju inte direkt farligt att åka skridskor så, men för en som är helt ovan var det rätt skönt när det var över.
:)
Kommentarer
Trackback