I won't tell no one your name

Andas.

Nu är det högt tempo på allt igen. Skola från 8-17 på dagarna, så ska man iväg på möten, träna, laga mat och plugga några timmar till. Schoff och klockan är kvart i tolv på kvällen och tid för massa nöjen finns inte riktigt. Tur att livet inte alltid kommer vara så här för då skulle jag ta självmord. Fast så farligt är det inte heller, inte de dagarna man har energi iaf. Det är de där dagarna man är lite trött som jag aldrig förstår hur jag överlevt. Glad att jag gjort det iaf.

För att släppa allt behöver man göra något annat ibland, därför sprang jag idag. Jag sprang inte lite heller, dryga 1,5 mil. Jag tänkte bara springa några kilometer, men när jag närmade mig hemmet och kände att kroppen hade mer att ge tog jag en ny runda på ytterligare en mil. Det är sällan jag har den energin i kroppen jag haft de senaste dagarna. Kroppen bara går och går, det är inte orken som stoppar mig, det är tiden. Jag hoppas denna energi sitter kvar tills tentorna är över för då kommer jag kunna prestera topp i allt!

Mycket energi gör att jag ibland inte kan sova och det brukar leda till att jag mest ligger och funderar på saker. Natten som va låg jag länge och funderade på helgen som kommer. Och där tänkte jag ha ett långt utlägg om några lite intressanta tankar, men det får bli en annan gång för det finns inte tid nu.

God kväll på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0