Första krocken

Jag har tidigare krockat med bilen. Den gången körde jag olyckligtvis in i en ambulans (inte på utryckning). Idag var det en bil som körde in i mig. Problemet var att jag satt på en cykel denna gång. Nu gick det bra, men jag blev inte glad av att bli påkörd. Ännu värre än smällen var föraren till bilen, ursäkta men vilket jävla svin!

Jag kom som alltid på väg hem från skolan på samma väg med olika tvärgator där billar har väjningsplikt. Utan att tänka så mycket cyklade jag rakt fram tills jag upptäckte en bil som inte saktade ner för mig så jag ställde på mig bromsen. Bromsen som knappt fungerar (måste fixa den nu). Ja, som alltid när något händer gick det jäkligt snabbt och en halv sekund efter att jag börjat bromsa tog bilen mig i framgaffeln och jag flög upp på motorhuven och landade otroligt nog ståendes på andra sidan bilen. Jag var redan innan på dåligt humör vilket gjorde att jag kanske inte var gladast i världen på föraren som var en man i 50års åldern. Mannen stannar bilen och går ut. Jag frågade kvickt varför han körde på mig och fick ett oväntat svar.

"Du, detta är faktiskt en bilväg"
"Så då tänkte du att du kan köra över cyklister som cyklar på den?" 
frågade jag.
"Nej, men du får väl fan se till att hålla dig på cykelbanan"
"Ser du en någon cykelbana här? Jag har lika stor rätt till denna gata som dig!"


Han blir tyst samtidigt som han tittar sig om och förmodligen inser att det verkligen inte finns någon cykelbana där. Sedan fortsätter han..

"...se vad du har gjort med min bil..." och pekar på en repa i lacken. Jag håller nästan på att brista. Den jävlen ska vara glad att jag inte är skadad, både för mig och hans egen skull.

"Nästa gång du kör på mig ska jag se till att repan blir jävligt mycket större!" Forstätter jag.
"Du får väl se dig bättre för om du vill fortsätta leva." Säger mannen argt. Nu har andra stannat för att kolla att allt är okej med mig. En dam bakom mig som såg allt var väldigt beskymrad. Bredvid henne står en stabil herre som läggr sig i och går fram till bilföraren och förklarar att man inte kan köra på någon och sedan skälla ut dem. Bilföraren ser rädd ut och hoppar snabbt in i bilen och låser dörren. Sedan ställer han sig på gasen och kör iväg. Själv står jag kvar och bara är förbannad. Ingen verkade ta varken namn på föraren eller hans registreringsskylt, så vad kan man göra?

Som tur är har det hänt något bra idag med. Efter en lång dag i skolan for jag och Martin ner på Ica och handlade. Två timmar senare hade vi gjort klart två Tacopajer som blev helt otroligt goda! Martin och jag provar någon ny maträtt en gång i veckan för att lära oss nya saker och för att det är mycket roligare att göra mat tillsammans. Nästa vecka ska det bli chilimarinerad kyckling med avocadoröra och klyftpotatis. Kollar man i kokboken låter det väldigt mycket flådigare, men jag är inte så bra på alla fina namn.

Nu väntar sängen och lite mer än gårnattens tre timmar förhoppningsvis. God natt på er!


Kommentarer
Postat av: from the L to the i to the nnea.

MEN VA??? Fan vad bra du är Anton, så jävla bra är du! Man ska stå på sig. Glad att det gick bra

2009-02-08 @ 16:27:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0