and you could have it all, my empire of dirt
För att citera Johnny Cash. Vet inte varför jag väljer de orden, det känns bara passande på något sätt. Idag är en dag där inget går emot mig, men som ändå känns sådär väldigt tung och jobbig att ta sig igenom. Jag hatar dagar som denna, de är så meningslösa. Jag vill mest av allt bara spola förbi denna dag till en annan förhoppningsvis bättre dag. Fast inget är ju direkt dåligt med denna dag. Så till en annan dag då allt känns bättre rättare sagt.
Jag förstår mig inte på mig själv, men vem gör det? Helgen var bra i det stora hela, fredagen spenderades i en korridor spelandes poker som jag vann. En av väldigt få dagar jag gick plus i Uppsala. Lördagen blev massa plugg, träning, tvätt och mat. Allt sånt som måste göras. På kvällen var det en fest som var intressant. Intressant på så sätt att min inställning till den gjorde att jag inte festade som jag brukar. Jag tror det blivit lite för mycket fester, för jag känner sällan för att gå på dem numera. Man går dit, pratar med mer eller mindre samma människor som man träffar i skolan och sedan hånglar några, paren går hem och resten sitter och dricker tills klockan slår för mycket. Nu är väl inte detta allt som händer på fester, men ibland känns det så. Festen igår skulle kunna beskrivits på ett mycket roligare och bättre sätt, men jag orkar inte det. Den var egentligen bra och rolig, om man bara kände för att festa. Lite roliga saker hände iofs, en kompis hånlade upp en annan kompis vilket kommer bli intressant hur de kommer bete sig i skolan. En annan var helt orädd och lyckades ragga upp alla han ville vilket jag måste erkänna imponrade de flesta.
Det är nu jag sitter och överväger att berätta vad jag själv gjorde på festen och under kvällen, jag brukar nämligen låta bli att berätta det. Det finns en bra anledning till att jag inte brukar berätta det med. Man vet aldrig vem som läser bloggen och hur de fömer en. Låt säga att man hånglat med några under kvällen, hur betydelselösa de än var, så brukar det alltid vara någon som dömer en. Man blir stämplad som player eller svin ganska snabbt vilket inte alltid är så kul. Än mer när man dragit hem med någon, då är människor väldigt snabba på att döma en. Varför skulle man ens vilja berätta det då? Stilla sitt ego? Jag vet ärlig talat inte, jag bryr mig inte om ni får reda på vem jag hånglat med, det är oftast inte det som är det roliga att berätta utan historien bakom.
Låt säga (rent hypotetiskt) att jag gick ut en kväll och någon annan fick bestämma vem jag skulle ragga på och vilken replik jag skulle säga. Låt oss anta att det blev en väldigt intressant kväll och jag hånglade med några stycken som jag aldrig ens skulle pratat med annars (fortfarande rent hypotetiskt). Då vore det kanske kul att berätta vilka repliker som fungerade, hur konstigt vissa reagerade och vilka dissar jag fick. Men berättar jag det vet jag människor som kommer ställa frågor och åsikter jag kommer få höra efteråt, så därför berättar jag mer om mina vänner även om jag själv ofta gjort mer än dem.
Resten av dagen ska ägnas åt en tysk som hette Weber och vad han kämpade för år 1908 som gjort att universiteten fungerar som de gör. Sedan blir det nog en löptur och förhoppningsvis ett bättre humör som resultat.
=)
Jag förstår mig inte på mig själv, men vem gör det? Helgen var bra i det stora hela, fredagen spenderades i en korridor spelandes poker som jag vann. En av väldigt få dagar jag gick plus i Uppsala. Lördagen blev massa plugg, träning, tvätt och mat. Allt sånt som måste göras. På kvällen var det en fest som var intressant. Intressant på så sätt att min inställning till den gjorde att jag inte festade som jag brukar. Jag tror det blivit lite för mycket fester, för jag känner sällan för att gå på dem numera. Man går dit, pratar med mer eller mindre samma människor som man träffar i skolan och sedan hånglar några, paren går hem och resten sitter och dricker tills klockan slår för mycket. Nu är väl inte detta allt som händer på fester, men ibland känns det så. Festen igår skulle kunna beskrivits på ett mycket roligare och bättre sätt, men jag orkar inte det. Den var egentligen bra och rolig, om man bara kände för att festa. Lite roliga saker hände iofs, en kompis hånlade upp en annan kompis vilket kommer bli intressant hur de kommer bete sig i skolan. En annan var helt orädd och lyckades ragga upp alla han ville vilket jag måste erkänna imponrade de flesta.
Det är nu jag sitter och överväger att berätta vad jag själv gjorde på festen och under kvällen, jag brukar nämligen låta bli att berätta det. Det finns en bra anledning till att jag inte brukar berätta det med. Man vet aldrig vem som läser bloggen och hur de fömer en. Låt säga att man hånglat med några under kvällen, hur betydelselösa de än var, så brukar det alltid vara någon som dömer en. Man blir stämplad som player eller svin ganska snabbt vilket inte alltid är så kul. Än mer när man dragit hem med någon, då är människor väldigt snabba på att döma en. Varför skulle man ens vilja berätta det då? Stilla sitt ego? Jag vet ärlig talat inte, jag bryr mig inte om ni får reda på vem jag hånglat med, det är oftast inte det som är det roliga att berätta utan historien bakom.
Låt säga (rent hypotetiskt) att jag gick ut en kväll och någon annan fick bestämma vem jag skulle ragga på och vilken replik jag skulle säga. Låt oss anta att det blev en väldigt intressant kväll och jag hånglade med några stycken som jag aldrig ens skulle pratat med annars (fortfarande rent hypotetiskt). Då vore det kanske kul att berätta vilka repliker som fungerade, hur konstigt vissa reagerade och vilka dissar jag fick. Men berättar jag det vet jag människor som kommer ställa frågor och åsikter jag kommer få höra efteråt, så därför berättar jag mer om mina vänner även om jag själv ofta gjort mer än dem.
Resten av dagen ska ägnas åt en tysk som hette Weber och vad han kämpade för år 1908 som gjort att universiteten fungerar som de gör. Sedan blir det nog en löptur och förhoppningsvis ett bättre humör som resultat.
=)
Kommentarer
Trackback
