Bubblan

Här tänkte jag skriva ett glatt inlägg om studenter och deras umgänge när familjen finns på en avlägsen ort. I korthet tänkte jag lite sådär glatt och romatiserande berätta om hur de flesta finner vänner som ställer upp för en vid behov och hur de flesta skapar ett nätverk av folk som blir mer och mer som en stor familj ju längre tid det går. Men nu är jag inte riktigt på humör för det. Istället sitter jag framför denna onödigt stora datorskärm och är förbannad och bitter. Det är inte morgondagens tenta som tynger mig, inte heller att jag direkt efter tentan måste intensivplugga inför nästa tenta. Nej jag är riktigt jäkla förbannad på mig själv. Jag har inte tagit tag i saker som jag borde gjort för länge sedan och idag smällde det till lika hårt som Mike Tysons högerhand skulle kunna gjort. Varför i helvete sitter man kvar i en snödriva när plogbilen kommer? Jo för att det är så jävla bekvämt! Och inte tänker jag berätta vad allt handlar om, även om det troligen är rätt så genomskinligt.

Det där med att lägga ner med beklagande inlägg ser jag inte som ett misslyckande nu, jag ser det helt enkelt som att jag meddelar att föränding är på väg! När jag själv börjar tro på de orden och min puls sjunkit till normala nivåer ska jag även försöka sova så att jag inte sabbar tenten helt imon. Fast det finns ju iofs kaffe och vilka underverk det kan göra för trötthet har jag lärt mig allt för väl denna höst. Nu är det bara ölen och Whiskyn, seden drickar jag det mesta som vanligt folk dricker. Men att lära mig att gilla öl och Whisky är inget jag tänker hetsa med, alkoholisten i mig kan få vänta på det några år till tycker jag....