Bubblan

Nu sitter jag här hemma, exakt 25 dagar sedan jag skrev omtentan som kuggades. Man känner ju sig rätt lätt misslyckad som arbetslös, man gör ju ingenting. Jag kan tyvärr inte påstå att jag varit så bra på att söka nya jobb eller förbereda mig för livet efter studierna, men känslan finns ändå där. Igår kväll kom jag igång lite och sökte fyra jobb, men det tar ett tag innan man hör av dem gissar jag. Under tiden får jag gå här hemma och driva. Min snälla mot har iofs sysselsatt mig med husarbete. I vanliga fall klagar jag ofta på sånt, men hellre det än inget får jag säga. Läste förut om hur många blir deprimerade av att vara arbetslösa och hur livet blir som en ond cirkel. Förstår inte varför jag läste det, nu har jag bara tappat ännu mera hopp. Nä, jobb ska jag ha!  Jag tror man kan få söka måååånga jobb innan man får ett ibland. Det gäller bara att inte ge upp och det skall jag verkligen inte göra! Allt eftersom tiden går kan jag tänka mig fler och fler jobb som jag inte ville ha innan. Snart är jag beredd att soppa skolgolv så länge de betalar mig.
Att pengarna inte ramlar in gör ju inte saken bättre, snart har jag inget att leva på heller. CSN ger mig inget, ingen a-kassa eller socialbidrag. Det är jobb som gäller! Har ni några bra tips så säg gärna till! Jag är tacksam för alla förslag eller tips jag kan få.

Nej, nu skall nedanvåningen på huset dammsugas och bli glänsande ren...