Bubblan

Regnet faller utanför mitt fönster, innan idag var det snö som föll. Marken är sådär härligt slaskig och blöt att man inte vill gå ut ens med stövlar på, därför har jag inte gått ut idag. Jag har istället varit hemma och kämpat med kemin. Det är ingen bra kemidag för mig, men jag hoppas på en bättre imorgon.
Den senaste veckan har varit väldigt normal, någon utgång som va sådär, exprimentella onsdagen som infördes för ett tag sen gick åt till att göra kykling, sås och ris. Vädret har varit riktigt göteborgsvder, med andra ord snöslak och ingen riktig vinter. Men jag har något som inte alla andra har. Jag har något som gör mig glad och muntrar upp mig även de mest regniga och kämpigaste dagarna. Jag har Larsson. Det har bara blivit så att vi två cyklar de långa kilometrarna ut till SLU tillsammans på morgonen. Larsson är lite speciell, jag förstår inte hur, men han är verkligen alltid glad. I tisdags när jag sovit två timmar och var allmänt gnällig bestämde han sig för att sjunga julsånger för mig de 25 minutrarna de tog att cykla ut. Inte för att han sjöng så fint, men med inlevelse och passion. Att vi båda sov bort föreläsningen och inte orkade med något den dagen spelar mindre roll. Resten av veckan sjöng han vidare på julsånger och lite andra roliga små visor. Jag är imponerad av hur många låtar han kan, för jag tror inte han sjungit en låt två gånger.

Nu ska jag kila ner på ica och vidare till en stor julfest. Ska bli kul att äta lite julmat såhär i tentaperioder då man kan behöva något som får en på bättre tankar.
God kväll på er!